Var ju någa som ville att jag skulle skriva om Snärtlina, Så här kommer det!

Snärtlina, Lina som vi kallade henne då, Var en kallblods Travare på 3 år som jag hade på foder. Hon var ju bara 3 år så hon var inte utbildad. Tiden jag hade henne, 2 månader, lärde hon sig faktiskt mycket! Hon hoppade 1 gång, lärde sig halt utan att ta mycket i henne, fatta galopp genom skänklarna, och blev trafiksäker (LITE!)!
Hon var en ganska lätt skrämt häst, vart rädd för lite snö som föll från nått träd. Hon var brun, svart och vit!
minnst vit och mäst brun. Hon var ca 1.55, hon har ju inte växt klart än så hon blir större. Några dagar efter vi fått hem henne, så märkte vi att hon alltid låg ner på dagarna, och det var för att hon hade vitamin brist. Så på kvällen fick hon: ca 1 dl vitamin kraft, och 50g selen och en hö gaffel med hö!
Efter ett tag senare, såg vi att hon börja bita på hagstolparna, så då börja vi smörja in dom med bensin och vatten som vi blanda, då sluta hon gnaga. vet inte hur många stolpar hon bet av!
Efter ett tag märkte jag att Lina inte var rätt för mig, hon börja dra och vi stark och ligga på, eftersom jag inte fick ta i tyglarna för mycket pga. att hon börjar ligga på mer då, så hur skulle jag göra då? Jo det ändra vi på snabbt! Efter några träningar för Jeanette så blev allting bra! Hon börja lysnna på det minsta lilla med sitsen.

Efter 2 månader skjutsade vi tillbaka henne i Norsjö där hon bor nu. Är förståss tråkigt att gå från att rida varje dag, till att bara rida en gång i veckan.
Nu, Lördagen 19 mars, for vi tillbaka med henne.

the one and the only♥